Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an, lutade sig lätt mot denna nya, avskyvärda storms
bröst eller stödde ryggen mot den, och sedan gick
han ner, men stannade ett ögonblick med handen
på vredet till navigationshyttens dörr för att kasta
en sista granskande blick på den stormvita sjön
och den ilsket svartblåa himmel han hade betvingat.
Tio minuter därefter, då jag gick förbi den öppna
salongsdörren, tittade jag in och fick se honoim.
Sjöstövlar och stormmundering voro borta; hans
fötter, i filttofflor, vilade på en pall; han låg
bak-åtlutad i den stora skinnstolen och rökte och
drömde med vidöppna ögon, försjunken i tankar, utan
att se något — eller om han såg, såg han saker och
ting bortom de gungande salongsväggarna. och utom
min synkrets. Jag har fått en ofantlig respekt för
kapten West, ehuru jag nu känner honom ännu
mindre än det lilla jag trodde mig känna honom
förut.
T 06
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
