Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trampar under sina fötter, då man rides av maran.
Ja, det var just vad det var -— en nattmara.
»Har ni ofta plågor?» frågade jag och försökte
återfå herraväldet över mig själv genom att spela
medlidsam.
»Helvetets tänger äro i min hjärna, vitglödande
tänger, som bränna och bränna», lydde hans svar.
»Men med vilken fördömd rätt har ni alla dessa
böcker och tid att läsa dem, hela nätterna lediga
att läsa i dem och fråssa i dem, då min hjärna står
i brand och jag tjänstgör vakt om vakt och min
krokiga rygg inte tillåter mig att bära den halva
centner böcker jag har?»
Ännu en galning, tänkte jag, och ändå måste jag
hastigt ändra den slutsatsen, ty i den tron, (att jag
hade en virrig människja framför mig, frågade jag
honom, vad det var för en halv centner böcker han
ville bära, och vilka författare han tyckte bäst om.
Hans bibliotek, berättade han, innehöll bland annat,
först och främst, en fullständig Byron. Vidare en
komplett Shakespeare och en fullständig Browning
i en volym. Ett drygt halvt dussin Renan hade han
i skansen, en enstaka del av Lecky, Winwood Reades
»Människans martyrskap», flera böcker av Carlyle
och åtta eller tio av Zola. Zola avgudade han,
men Anatole France var hans favorit numro ett.
Han var kanske tokig, tänkte jag nu, men han
var alldeles olik de galningar jag hittills träffat på.
Jag fortfor att tala med honom om böcker och
författare. Han kände till allt och var mycket kinkig.
Han tyckte om O. Henry. George Moore ’var en
slusk och en kloakrensare. Edgar Saltus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
