Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helsingör, som knappt gjorde två knop, rullade icke
för tillfället. I sista ögonblicket kom kapten West
föröver med handboken, läste den korta texten för
begravningar till sjöss och gick genast tillbaka till
aktern. Det var första gången jag hade sett honom
föröver.
Jag skall inte tröttna med att skildra begravningen.
Jag vill bara säga, att den var lika simpel som
Christian Jespersens liv hade varit och som hans död
varit.
Vad miss West beträffar, satt hon i en stol på
akterdäck, ivrigt sysselsatt med något slags
handarbete. Då Christian Jespersen och hans kol
plumsade i sjön, skingrades besättningen genast, de, som
voro fria från vakt, gingo till sina kojer, och
däcksvakten gick till sitt arbete. Det dröjde icke en minut,
förr än mr Mellaire gav order igen och besättningen
halade och drog. Jag återvände alltså till aktern,
där miss Wests småleende likgiltighet gjorde ett
obehagligt intryck på mig.
»Ja, nu är han begravd», sade jag.
»Ja», sade hon i fullkomligt ointresserad ton och
fortfor med sin söm.
Hon måste ha förstått min stämning, ty efter ett
ögonblick upphörde hon att sy och såg på mig.
»Är det första gången ni ser en begravning på
sjön, mr Pathurst?»
»Döden till sjöss tycks inte göra något intryck på
er», utbrast jag.
»Lika litet som till lands.» Hon ryckte på axlarna.
»Det dör ju så mycket folk. Och då de äro
främmande för en... ja, vad gör ni på land, då ni hör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
