Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min far gör det.»
»Men ni?» envisades jag.
»Det vet jag verkligen inte. Jag bråkar inte min
hjärna med sådant. Det gjorde jag, då jag var liten
flicka. Men ändå... ja, visst tror jag på Gud.
Ibland, då jag inte alls tänker på det, är jag alldeles
säker, och min tro, att allt är bra, är precis lika
stark som er judiska väns tro på filosofernas fraser.
Jag förmodar, att huvudsaken under alla
förhållanden är — tro. Men som sagt, varför bråka?»
»Nu har jag er klar för mig, miss West!» utbrast
jag. »Ni är en riktig Herodias’ dotter.»
»Det låter inte vackert», sade hon med en liten!
grimas.
»Och det är det inte heller», triumferade jag.
»Det är i alla fall vad ni är. Det är Arthur
Symonds’ dikt »Herodias’ döttrar.» Jag skall läsa den
för er en dag, och ni skall svara, jag vet att ni skall
svara, att ni också ofta har betraktat stjärnorna.»
Vi hade kommit in på musik, där hon hade
förvånande solida kunskaper, och hon sade mig just, att
Debussy och hans skola inte slogo särskilt an på
henne, då Possum uppgav ett vildt tjut.
Valpen hade givit sig av förut på bryggan till
midskeppskajutan och hade tydligen hållit på med
att inspektera hönsburen, då olyckan drabbade
honom. Hans skräck var så gäll, att vi bägge reste
oss. Han kom galopperande emot oss på bryggan
i full fart, tjutande för varje hopp och oupphörligt
vändande på huvudet åt det håll, varifrån han kom.
Jag talade till honom och räckte ut min hand och
belönades med att han högg med tänderna efter den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
