Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltsammans föreföll mig tämligen hårdhjärtat.
Ingen frågade mycket efter mannen, som gått
överbord någonstädes på detta ödsliga hav. Och ändå
måste jag medge, att man gjort allt som var
möjligt för att finna honom. Jag talade litet med mr
Pike, och han tycktes vara mera förargad än något
annat. Han tyckte inte om att få skeppsarbetet
avbrutet på ett sådant sätt.
Mr Mellaires uppfattning var en annan.
»Vi ha alldeles för litet folk, som det är», sade han
till mig, då han slöt sig till oss i aktern. »Vi ha
inte råd att förlora honom, även om han är galen.
Vi behöva honom. Han är en bra sjöman på det
hela taget.»
Utkiken på skysailrån gjorde alarm. Det var
maltesaren med Citydialekten, som först fick sikte
på mannen och ropade ner, att han såg honom.
Styrmannen, som tittade i lovart, sänkte plötsligt
kikaren, gnuggade sig i ögonen förvånad och
tittade igen. Då tog miss West en annan kikare,
uppgav ett utrop av förvåning och brast i skratt.
»Vad tror ni, miss West?» frågade styrmannen.
»Han tycks inte vara i vattnet. Han står.»
Mr Pike nickade.
»Han står på stegen», sade han. »Den hade jag
glömt. Först blev jag alldeles förbryllad och kunde
inte förstå det.» Han vände sig till andre
styrmannen. »Mr Mellaire, vill ni sätta ut storbåten och ge
den någon slags besättning, medan jag backar
storrån? Jag går med i båten. Välj ut folk, som kan
ro.»
»Följ med, ni också», sade miss West till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
