Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Man märker knappast passadvindarna. Vi ha haft
nordost nu i flera dagar, och milen rulla i väg
bakom oss, medan patentloggen virvlar och slamrar på
hackbrädet. I går belöpte sig logg och iakttagelser
till tvåhundra femtiotvå mil; dagen förut seglade
vi tvåhundra fyrtio och dagen före den tvåhundra
sextioen. Men man tänker inte på vindens styrka.
Den är balsamisk och uppkryande som vin. Jag
njuter av att öppna mina porer och lungor för den.
Ej heller är den kall. När som helst om natten,
medan salon(gen ligger försänkt i sömn, avbryter
jag min läsning och går upp på akterdäck i den
tunnaste tropiska pyjama.
Aldrig har jag vetat, vad passadvinden var. Och
niu är jag förälskad i den. Jag promenerar av och
an i en timme i sträck, vilken styrman som än har
vakten. Mr Mellaire är alltid fullständigt klädd,
men mr Pike gör under dessa härliga nätter sin
första vakt efter midnatt i pyjama. Han är en
fruktansvärdl muskulös man. Hans sextionio år
förefalla omöjliga, då jag ser hans enda, sladdriga plagg
tryckals som trikåer mot hans former och bucklas
ut a.v grova benknotor och väldiga muskler. En
praktfull man! Man kan inte föreställa sig, hur
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
