Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är sant», sade miss West under den paus
jag gjorde för att se, hur hon uppfattade tanken.
»Vi ha också ofta sett på stjärnor.»
Det var just vad jag hade förutsagt henne midt
i ansiktet, att hon skulle säga.
»Men vänta», utbrast jag. »Låt mig läsa vidare.»
Och jag läste:
”Vi allena bland alla sköna ting
Äro verkliga; allt det andra är drömmar.
Varför följa efter vandrande drömmar,
Då vi dig vänta? Du kan endast drömma
Om oss och forma dem efter vår bild.”
»Sant, mycket sant», mumlade hon, och all
omedveten stolthet och makt strålade ut ur hennes
ögon.
»En underbar dikt», medgav — nej, påbjöd hon,
sedan jag slutat.
»Men ni förstår inte . . .» började jag ivrigt, men
övergav sedan försöket. Ty hur skulle hon som
kvinna kunna se »de fjärran ting, som ej kunna
nås», då hon, som hon så stolt konstaterade, ofta
hade sett på stjärnor?
Hon! Vad kunde hon se utom vad alla kvinnor
se — att endast de äro verkliga och att allt annat
är drömmar?
»Jag är stolt över att vara en Herodias’ dotter»,
sade miss West.
»Nå, då äro vi överens», medgav jag lamt. »Som
ni minns, var det just det jag sade er att Ini
var.»
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
