Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick därefter, höll Davis på att stoppa sin pipa
igen och sade till mr Mellaire, att han skulle
stämma honom till vittne i Seattle. — —
Vi ha alltså haft ännu en begravning. Mr Pike
var förargad, emedan Helsingör enligt
traditionerna på sjön hade för stark fart för att ceremonien skulle
kunna försiggå efter alla regler. Vi förspillde
således några minuter genom att brassa back på
stormasten och sakta farten, medan man läste ur
handboken och 0’Sullivan släpptes överbord med den
oundvikliga kolsäcken om sina fötter.
»Hoppas kolen räcka», brummade mr Pike
vresigt till mig en stund därefter.––––
Vi sitta på akterdäck, miss West och jag,
serverade av tjänarna, och smutta på vårt
eftermid-dagste, brodera, diskutera filosofi och konst,
medan några alnar ifrån oss i denna lilla flytande värld
alla de hemska och smutsiga tragedierna i detta
smutsiga, förvridna, råa liv utspelas. Och kapten
West sitter, frånvarande och oberörd, och drömmer
i den skumma salongen, medan luftdraget spelar
in på honom genom de öppna fönstren. Han hyser
inga tvivel, ingen oro. Han tror på Gud. Allt är
klappat och klart och all right, då han nalkas
sitt fjärran hem. Hans lugn är oändligt och
av-undsvärdt. Men jag kan ej glömma synen, då livet
lämnade hans ådror och hans mun slappades och
hans ögonlock slöto sig, medan hans ansikte fick
dödens genomskinliga vithet.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
