Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wada att försöka sin lycka. Ingendera hade en
sådan tur som jag. Jag övertalade slutligen mr
Pike, och han ställde sig bakom styrhytten för att
ingen av besättningen skulle se, hur dålig skytt han
var. Han lyckades aldrig träffa, gjorde sig skyldig
till de löjligaste bommar.
»Jag har aldrig kunnat komma under fund med
gevärsskjutning», sade han i föraktfull ton, »men då
det gäller en dust på nära håll med revolver, då är
jag med. Jag tänker det inte vore ur vägen, om jag
undersökte min ett tag och provade den.»
Han gick ner och kom upp igen med en stor
självladdande pistol, en 44, och en handfull laddade
patroner.
»Det är förvånande, mr Pathurst, vad man kan
uträtta med ett sådant vapen som detta, om man på
tio, tolv fots avstånd siktar på magen på en
motståndare. En bössa kan man ju inte använda i ett
handgemäng. Jag har legat omkull och under,
sparkad från alla håll, men så sköt jag med den här.
Om jag träffade? De lågo där raklånga. En av dem
hade just givit mig ett nyp midt i synen med sina
grova skor, då jag fyrade av. Kulan trängde in
strax ovanför hans knä, krossade ett nyckelben, där
den gick ut, och klippte sedan av ett öra. En stor,
fullväxt karl kunde inte hejda den. Så att jag säger,
jag skall be om en bra, lättskött pistol, då något är
i görningen.»
»Är ni inte rädd att skjuta bort all er
ammunition?» frågade han oroligt en halvtimme därefter, då
jag fortfor att smälla med min nya leksak.
Han blev alldeles lugn, då jag sade honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
