Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnimmelsens azur, som endast kan åstadkommas av några
få mänskliga varelser, födes det spektakulära sinnet»,
citerade jag. »Livet är ej längre godt eller ondt.
Det är ett ständigt växelspel av krafter utan början
eller slut. Det frigjorda Intellektet förenar sig med
Världsviljan och tar del i hans väsen, som icke är
ett moraliskt väsen, utan ett ästetiskt...»
Och i detta ögonblick kom vakten myllrande upp
på akterdäck för att hala an mesanskyskrapans,
överbramseglets och bramseglets babordsbrassar.
Matroserna gingo förbi oss eller arbetade tätt bredvid oss
med nedslagna ögon. De sågo icke på oss, så långt
ifrån dem voro vi. Det var denna kontrast, som
frapperade mig. Här voro höga och låga, slavar
och husbönder, skönhet och fulhet, renlighet och
smuts. Deras fötter voro bara och nedsmorda med
beck och tjära. Deras otvättade kroppar täcktes av
de uslaste kläder, smutsiga, trasiga och knappt
tilltagna. Var och en hade bara två plagg — blåa
lärftsbyxor och en grov skjorta.
Och vi i våra bekväma däckstolar, med våra två
tjänare bakom oss, kvintessensen av elegant lättja,
smuttade på delikat te ur vackra, bräckliga koppar
och sågo på dessa uslingar, vilkas mödor gjorde det
möjligt för vår lilla värld att plöja havet. Vi talade
ej till dem, låtsade ej om att de funnos till, lika litet
som de skulle ha vågat tala till oss.
Och miss West mönstrade dem likt en
plantagefru, som övertygar sig om sina fältslavars
hälsotillstånd.
»Ni ser, hur de lagt på hullet», sade hon, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
