Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöfarandes berättelser. Sådana järnnaturer som de
båda styrmännen ha stor respekt för »Likudden»,
som de kalla denna yttersta udde av det amerikanska
fastlandet. Apropå de båda styrmännen, så är det
lustigt, att de hur järnhårda de annars äro både till
fysik och språk, i verkligt allvarliga ögonblick inte
använda grövre svordomar än: »Å, herre min
skapare».
Under stiltjeperioderna har jag mycket nöje av mitt
lilla gevär. Jag har redan lossat fem tusen skott och
har börjat betrakta mig som fackman. Vad det
rätta handlaget beträffar, så har jag det nu inne.
Då jag kommer hem igen, skall jag börja skjuta
till måls på tavla. Det är en trevlig och behändig
sport.
Possum är icke allenast rädd för seglen och för
råttor, utan också för skott, och vid den första
smällen rusar han tjutande och gnällande ner under
däck. Den motvilja mr Pike har fått för den stackars
lilla valpen är rent av löjlig. Han har till och med
sagt mig, att om det vore hans hund, skulle han
kasta honom överbord att skjuta på. Han är i
alla fall en tillgiven och hjärtevärmande liten skälm,
och jag har redan fäst mig så mycket vid honom,
att jag är glad åt, att miss West inte ville ha
honom.
Och han envisas att vilja sova hos mig, på mitt
täcke, ett tilltag, som har väckt mr Pikes stora
misshag. »Snart kommer han väl att använda er
tandborste också», brummade mr Pike till mig. Men
valpen tycker om att vara hos mig och är aldrig mera
förtjust än då han får ligga i min koj. Och ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
