Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting hände. Med sina nakna master, endast med
de undre märsseglen tillsatta, var Helsingör
beredd på vad som helst. Seglen hängde i slapp tomhet
ner från rårna, tunga av regn och smällde med ett
slaskigt ljud, då hon rullade. Molnmassan tunnades
ur, det blev ljusare, det gröna mörkret förvandlades
till grå skymning, blixtarna upphörde, åskan
avlägsnade sig från oss, och det fanns ingen vind.
Om en halvtimme sken solen, åskan mullrade då
och då vid horisonten, och Helsingör rullade
ännu i dov luft.
»Man kan aldrig beräkna något, sir», brummade
mr Pike till mig. »För trettio år sedan förlorade
jag alla masterna här utanför La Plata i en orkan,
som kom över oss just i ett sådant här väder.»
Det blev vaktombyte, och mr Mellaire, som
kommit upp på akterdäck för att avlösa styrmannen,
stod bredvid mig.
»En av de otäckaste passager i världen», instämde
han. »För aderton år sedan var det mig, som La
Plata ville åt — förlorade halva antalet master,
tjugu timmar lågo vi med ena relingen under
vattnet, lasten försköt sig och gick till botten. Jag
drev två dagar i storbåten, innan en engelsk
lastdragare tog upp oss. Och ingen av våra andra
båtar blev bärgad.»
»Helsingör skötte sig utmärkt i går kväll»,
inföll jag muntert.
»Å i helvete, det var ingenting», brummade mr
Pike. »Vänta tills ni får vara med om en riktig
pampero. Det här är en förbannad passage, och
jag för min del skall bli glad då vi äro över den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
