Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wada arrangerade. Mr Pike, som klängde sig fast
vid min dörrpost, medan hans ben sprattlade i luften
under en hel rad av förfärliga rullningar, stannade
för att tala om för mig, att detta var ett nytt slags
pampero. Alltsammans var galet från början. Det
hade ingen rätt att finnas till.
Han stannade litet längre, och i en likgiltig ton,
som under dessa förhållanden var löjligt
genomskinlig, kom han fram med vad han hade på sinnet.
Först var han nog orimlig att fråga, om Possum
visade symptom till sjösjuka. Sedan laddade han ur
sig sin vrede mot oduglingarna, som hade varit orsak
till, att de förlorat focken, och beklagade
segelsömmarna för det extraarbete de nu fått på halsen.
Därefter bad han att få låna en av mina böcker, och i
det han krånglade sig fram till min koj, valde han
Büchners »Kraft och materia» från min hylla och
fyllde omsorgsfullt igen tomrummet med de
tidskriftshäften jag använder till detta ändamål.
Han ville ogärna gå, och efter att ha rannsakat
sin hjärna efter en förevändning, började han prata
hit och dit om La Plata-vädret. Och hela tiden
undrade jag, vad som låg bakom allt detta. Till sist
kom det.
»Apropå, mr Pathurst», sade han, »kommer ni
händelsevis ihåg, hur många år sedan mr Mellaire
sade att det var se’n han förlorade masterna och
förliste här?»
Jag förstod genast vad han hade för mening.
»Åtta år sedan, inte sant?» narrades jag.
Mr Pike sväljde detta och smälte det långsamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
