Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Ju mera jag är tillsammans med miss West, desto
mera tycker jag om henne. Förklara det genom
närhet eller isolering eller vad ni vill; jag
åtminstone vill ej försöka mig på någon förklaring. Jag
vet endast, att hon är kvinna och åtråväckande.
Och jag är på sätt och vis nästan stolt över att
finna, att jag är en man som andra. Nattvak och
den obarmhärtiga jakt hela kvinnoföljet förr i
världen höll på mig ha, till min glädje, ej helt och
hållet fördärvat mig.
Jag förföljes av det där uttrycket — en kvinna
och åtråväckande. Det arbetar i min hjärna,
i mina tankar. Jag går omvägar för att kasta
en förstulen blick på miss West genom en hyttdörr
eller i en korridor, då hon ej vet att jag ser henne.
En kvinna är något underbart. En kvinnas hår
är underbart. En kvinnas mjukhet är en
förtrollning. Å, jag känner till allt det där så väl, och
ändå gör just min kunskap det till någonting ännu
mera underbart. Jag vet — jag skulle sätta min
själ i pant på — att miss West har tänkt sig mig
som sin make tusen flera gånger än jag har tänkt
så på henne. Och ändå — hon är en kvinna
och åtråväckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
