Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har alltid varit ansatt av nyfikenhet. Alltid
har jag velat veta, och på Helsingör hade jag
redan bevittnat mången liten scen, som var ett
finciselerat dramatiskt mästerstycke, jag steg därför
ej fram, utan stod gömd bakom båten.
Fem minuter gingo. Tio minuter. Ännu
samtalade männen. Jag plågades av pingvinernas skrik
och av den tydligen lekfulla valen, som kom så nära,
att han sprutade och plaskade på ett stenkasts
avstånd. Jag såg mr Pikes huvud vända sig efter
ljudet; han tittade direkt åt mitt håll, men såg mig
ej. Sedan fortfor han att lyssna till rösterna
nedifrån.
Huruvida Mulligan Jacobs råkade komma upp av
en händelse eller han spionerade med flit, kan jag
icke säga. Jag talar bara om vad som inträffade.
Vid sidan av midskeppskajutan är en stege.
Uppför denna stege klättrade Mulligan Jacobs så
ljudlöst, att jag ej visste av hans närvaro, förr än jag
hörde mr Pike fräsa:
»Vad i helvete gör ni här?»
Nu såg jag Mulligan Jacobs i dunklet, ett par
meter ifrån styrmannen.
»Vad rör det er?» fräste Mulligan Jacobs tillbaka.
Rösterna där nere tystnade. Jag visste, att varje
man stod i spänning och lyssnade. Nej, filosoferna
ha ännu ej förklarat Mulligan Jacobs. Det finns
mera hos honom än det sista ord någon bok har
sagt. Han stod där i mörkret, en bräcklig varelse
med sned ryggrad, och såg förste styrmannen rätt
i ansiktet, och han var icke rädd.
Mr Pike svor över honom i ohyggliga ordalag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
