Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåser. Hur sjömän någonsin, efter att en gång ha
prövat Kap Horn, kunde mönstra på till en ny
resa däromkring, är en gåta för mig. Det bevisar
bara, hur dumma de måste vara.
Jag tycker det är synd om Henry, gossen från
skolskeppet. Han är mera av min egen klass, och
en dag kommer han att höra till befälet akteröver,
bli styrman som mr Pike. Men ännu så länge
uthärdar han samma strapatser som besättningen,
tillsammans med Buckwheat, den andre ynglingen, som
kojar i midskeppskajutan med honom. Han är
mycket ljushyllt, och i eftermiddags, då han höll på att
hala in en brass, märkte jag, att ärmarna på hans
oljerock i förening med saltvattnet ha skavt hans
handleder, så att de blöda och äro såriga och fulla
av bölder. Mr Mellaire säger, att om en vecka
skola dessa bölder ha blivit en riktig farsot bland
folket i skansen.
»När tror ni vi äro utanför Horn igen?» frågade
jag naivt mr Pike.
Han vände sig emot mig i raseri, som om jag
hade förolämpat honom, och rent av morrade mig
midt i ansiktet, innan han vände sig bort utan att
bevärdiga mig med ett svar. Det är tydligt, att han
tar sjön på allvar. Det är väl därför han är en
sådan duktig sjöman.
Dagarna gå — om de korta mellanskov av dystert
grått, som då och då avlösa mörkret, kunna kallas
för dagar. Vi ha nu inte sett solen på en vecka.
Vi kunna endast gissa oss till, var fartyget befinner
sig på detta ändlösa stormiga hav. En gång
beräknade vi efter loggningen, att vi voro hundra mil rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
