Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och:
”Fångkonvojen under däcket, män som grånat i slaveri...”
Och som i en strålande syn såg jag för mig mr
Pike, människosläktets galärslav, en slavdrivare
under män större än han, den trogne hejduken,
den duktige sjömannen, grånad, brännmärkt och
sårig, tjänare hos dem, som gjort havet sig
underdånigt. Nu känner jag honom. Jag kan aldrig mera
bli stött på honom, jag förlåter honom allting —
hans whiskyluktande andedräkt den dagen jag kom
ombord i Baltimore, hans vresighet, då sjö och vind
ej äro gynnsamma, hans brutalitet mot besättningen,
hans rytande och snäsande.
På taket av midskeppskajutan fingo vi en blöta,
som jag ännu ej kan minnas utan en rysning, jag
hade klädt mig för fort för att hinna knäppa igen min
oljerock ordentligt om halsen, och jag blev våt inpå
bara kroppen. Vi passerade nästa spann av bryggan
under yrande skum och hade just kommit upp på
taket av förkajutan, då någonting, som drev
omkring på däcket, stötte emot skansväggen med en
förfärlig skräll.
»Vad det än må vara, så är det det där, som
spelar djävul», ropade mr Pike i mitt öra, i det han
försökte belysa tingesten med den elektriska
ficklampa han bar.
Ljusbältet gled ut över mörkt vatten med vitt
skum som skvalpade på däcket.
»Där är det!» ropade mr Pike, då Helsingör
körde på huvudet och vattnet rusade mot fören.
Ljuset försvann, då vi alla tre hakade oss fast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0301.html
