- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
303

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro häpnadsväckande stora. De voro så stora som
äpplen och flera tum höga. Tack vare en störtsjö
över bogen stodo vi i fotsdjupt vatten, och då bogen
lyfte sig och vattnet rann bort, förde det med sig
från det snäckbesatta fatet ruggar av sjögräs, en
fot långt.

Under ledning av mr Pike och begagnande oss av
uppehållen mellan sjöarna undersökte vi däcket och
relingarna mellan backen och förkajutan och funno
inga djävlar. Styrmannen ställde sig i skansdörren,
och hans lyktljus skar som en dolk genom den
skumma hänglampans svaga sken. Och nu sågo vi
djävlarna — Snabel-Murphy hade haft rätt. De voro
tre.

Så här såg tavlan ut: en sur och iskall hytt av
rostigt järn med avskalad målning, låg i taket, med
dubbla rader av kojer, som luktade av trettio
matrosers snusk, trots spolningen. I sin överkoj låg Andy
Fay på sidan i oljekläder och sjöstövlar och stirrade
oavvändt med sina blåa, vassa ögon; på bordet satt
Mulligan Jacobs med hängande ben, och betraktade
högtidligt de tre männen, blodiga och i sjöstövlar,
som stodo bredvid varandra och balanserade i takt
efter Helsingörs rörelser upp och ner.

Men sådana män! Jag är van vid att se alla
rastyper, men dessa tre karlar blev jag bet på.
Medelhavet hade säkerligen aldrig fostrat sådana män,
ej heller Skandinavien. De voro varken blonda eller
brunetta. De voro varken bruna, svarta eller gula.
Deras hud var vit under sin bronsering av väder och
vind. Hur vått deras hår än var, var det tydligen
färglöst, sandgult hår. Men deras ögon voro mörka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free