Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd kan få glädja mig åt min lycka i några
minuter, innan jag vänder mig om på andra sidan
och somnar igen.»
Vi skrattade godnatt åt varandra. Då jag tittade
in i navigationshytten ännu en gång, sov kapten
West som förut. Han hade ej ändrat ställning,
fastän hela hans kropp slungades av och an vid
varje rullning av fartyget. Där nere brann Margarets
ljus ännu, men jag såg, att hon sov och att boken
glidit ur hennes händer, alldeles som det så ofta
var fallet med mina böcker.
Och jag undrade. Halva antalet av oss på
Helsingör sov. Samuraien sov. Men den gamle
förste styrmannen, som skulle ha sovit, höll en
ansträngande vakt på taket av förkajutan. Var hans
oro berättigad? Kunde den vara berättigad? Eller
var det ålderdomsgriller? Drevo vi mot fördärvet?
Eller var det endast det, att en gammal man
drabbats äv ålderdom midt i sitt livsarbete?
För klarvaken för att ens kunna tänka på att
sova slog jag mig ned med »Havets spegel» vid
matbordet. Ej heller tog jag av mig något av
oväderskostymen utom de genomvåta vantarna, som
jag vred ur och hängde på tork framför kaminen.
Klockan slog fyra och sex, men mr Pike hade ej
kommit ner. Klockan åtta, då vakten ombyttes,
kom jag att tänka på, vilken ansträngande natt
den gamle styrmannen haft. Mellan åtta och tolv
hade han haft sin egen vakt på däck. Nu hade
han också tjänstgjort andre styrmannens fyra
timmar och börjat sin egen vakt, som skulle räcka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
