Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av oss höll andan och väntade på, att Helsingör
skulle krossas.
I stället voro vi fria. Och liksom i raseri över
att vi kommit undan passade stormen på och gav
oss just i det ögonblicket den allra våldsammaste
örfilen. Styrmannen kände det på förhand, ty han
sprang till ratten, innan slaget träffade oss. Jag
tittade föröver, och jag såg allting i fören slukas
av det vattenberg, som gick över oss. Helsingör
rätade upp sig efter slaget och dök fram för ögat
igen, full av vatten från reling till reling. Sedan
kastade en orkan sig över hennes segel och vräkte
henne på sidan, så att halva den ofantliga
vattenbördan stjälptes ut igen.
Längs bryggan gick ett rop från mun till mun:
»Man överbord!»
Jag såg på styrmannen, som nyss hade lämnat
ratten till rormannen. Han skakade på huvudet
liksom irriterad av en sådan vardaglig händelse, gick
till hörnet av den halvtäckta styrhytten och
betraktade kusten, som han räddat sig ifrån, vit och
svart och kall i månskenet.
Mr Mellaire kom akteröver och de möttes
bredvid mig i lä för navigationshytten.
»Alle man, mr Mellaire», sade styrmannen, »och
tag in storseglet. Och sedan mesanbramseglet.»
»Ja, sir», sade andre styrmannen.
»Vem var det?» frågade styrmannen, då mr
Mellaire skulle till att gå.
»Boney — han dugde i alla fall inte mycket till»,
lydde svaret.
Det var allt. Skranglige Boney var borta, och hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
