Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varandra om vad som så när hade fört oss alla i
fördärvet. Mr Pike talar inte alls om hela
händelsen. — Men kunde det inte också ha varit något
annat än ett hjärtlidande ? Eller hjärtlidande i
förening med något annat, som förmörkade hans
förstånd den där eftermiddagen före hans död? Ja,
ingen vet, och jag för min del ämnar inte ens i
hemlighet sätta mig till doms över händelsen.
Vid middagstiden samma dag som vi räddat oss
undan Tierra del Fuego, rullade Helsingör i
dödsjö, och hela eftermiddagen rullade hon inte tjugu
mil från land. Kapten West begravdes klockan fyra,
och klockan åtta på kvällen övertog mr Pike
befälet och höll ett litet tal till båda vakterna. Det
var ord och inga visor.
Bland annat sade han matroserna, att de nu hade
en annan husbonde och att de skulle få lägga
manken till som aldrig förr. Hittills hade de
slagit dank och levat som på ett hotell, men hädanefter
skulle de få arbeta.
»På den här skutan», sade han, »skall det
hädanefter bli som i gamla dar, då matroserna fick knoga
lika mycket den sista dagen av resan som den
första. Och Gud hjälpe den som inte lägger
manken till. Det är allt vad jag har att säga. Och
avlös nu rorman och utkik.» — —
Besättningen är emellertid i ett förfärligt uselt
tillstånd. Jag förstår inte, hur de skola kunna lägga
manken till. Ännu en vecka har gått under
västliga stormar omväxlande med korta perioder av lugn,
så att nu är det i sex veckor vi kryssat utanför
34 t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
