Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överbord. Och då vi höllo mönstring med
vakterna, fick varenda man av de femtiosex lägga
sin kniv på storluckan, och timmermannen bröt
av udden. Ja, och ändå var lilla Vampyren bara
en skuta på åtta hundra tons. Helsingör skulle
kunna ha henne på sitt däck. Men hon var ett fartyg
hela dan, och det fanns karlar på den tiden.»
Margaret hade ingenting emot den ursinniga
farten, utom att hon inte kunde sova, men mr Mellaire
för sin del tillstod, att han hade sina farhågor.
»Han är spritt galen», anförtrodde han mig. »Det
är inte rätt att driva på en lastdragare så här.
Det här är ingen yacht med ballast. Det är ett
kolskrov. Jag har också varit med om den vilda
jakten, men det har varit på fartyg, som varit
byggda för det ändamålet. Vår järnattiralj upp till
väders kommer inte att stå ut med det här. Jag
säger er uppriktigt, mr Pathurst, att det är
brottsligt, det är ett rent mord att låta Helsingör sätta
till beguinseglet nu. Ni kan se själv, sir. Det
är ett aktersegel. Det strävar bara att köra ner
aktern och hissa upp bogen. Och om det
någonsin händer, sir, om skutan bara inte lyder roder
i två sekunder och kör upp i vind. . .»
»Nå, vad då?» frågade eller rättare sagt skrek
jag, ty i denna storm måste man ropa allting i
örat på varandra.
Han ryckte på axlarna, och hela karlen var ett
enda vältaligt: »förbi», fastän han aldrig uttalade
ordet.
Klockan åtta i morse kämpade Margaret och jag
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
