Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är ovanligt godt virke», kommenterade hon.
»Det kan ni gärna säga, miss West», instämde
han. »Jag trodde inte själv, att de skulle stå ut
så bra. Se på dem bara!»
Besättningen fick ingen frukost. Tre gånger hade
kabyssen stått under vatten, och folket i den
översvämmade skansen nöjde sig med knallar och kallt
salt hästkött. Hos oss i aktern skållade stewarden
sig två gånger, innan han lyckades koka kaffe på
ett fotogenkök. — —
Vid tolvtiden hunno vi upp ett fartyg, en
engelsman, som styrde samma kurs som vi för
undermärssegel och ett övermärssegel. Det enda
underseglet han satt till var focken.
»Den där skepparen bär sig upprörande åt»,
brummade mr Pike. »Han borde vara försiktigare och
tänka på Gud, ägarna, assuradörerna och
handelskammaren.»
Vår fart var så stark, att vi nästan ögonblickligen
hunno upp det främmande fartyget och gingo om
det. Mr Pike var som en pojke, som har fått
skollov. Han ändrade vår kurs, så att vi
passerade henne på hundra meters avstånd. Hon tog
sig ståtlig ut, men vår fart var sådan, att hon tycktes
stå stilla. Mr Pike hoppade upp på relingen och
förolämpade dem, som stodo på däck, genom att
räcka ut en ända och erbjuda sig att bogsera dem.
Margaret skakade förstulet på huvudet åt mig,
då hon betraktade våra buktade överbramrår, men
ertappades av mr Pike, som ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
