Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FYRTIOFÖRSTA KAPITLET.
Dagarna ha gått, och jag har brutit min
föresats, ty nu skriver jag igen, medan Helsingör
gungar framåt på ett praktfullt, rykande hav. Men
jag har två skäl att bryta mitt ord. Det första och
minsta är, att vi hade en riktig dagning i morse.
Det gråa havet hade gråa strimmor, och
molnmassorna voro verkligen skära i kanterna av en riktig sol.
Det andra och förnämsta: vi äro rundt Kap Horn!
Vi äro norr om 50 i Stilla havet, 80:49
long., med Kap Pillac och Maggellans sund redan
sydost, och vi styra kurs åt nord-nordväst.
Vi äro rundt Kap Horn! Den djupa betydelsen av detta
kan endast förstås av en, som kastats hit och dit av
stormen, än ostvart än västvart. Antingen det nu
blåser mycket eller litet, kan ingenting inträffa, som
hejdar vår väg. Intet fartyg norr om 50 har
någonsin drivits tillbaka av stormar. Hädanefter är det
bara att segla på, och Seattle förefaller plötsligt helt nära.
Alla ombord, utom Margaret, äro vid bättre lynne.
Hon är lugn och litet allvarlig, fastän hon är allt
utom fallen för att låta överväldiga sig av sorgen.
Enligt hennes robusta, livskraftiga filosofi, finns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
