Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FYRTIOANDRA KAPITLET.
Mr Mellaire hade rätt. Besättningen skulle inte
finna sig i hård behandling, då Helsingör kom
till lättare breddgrader. Mr Pike hade rätt.
Helvetesdansen hade inte börjat än. Men nu har den
börjat, och matroser har dansat överbord utan att
ens ha en kolsäck bunden om fotterna. Och ändå
har inte besättningen, ehuru mogen för det,
påskyndat utbrottet. Det var mr Mellaire. Eller rättare
sagt, det var Ditman Olausen, norrmannen med de
virriga ögonen. Det var kanske Possum. I alla
händelser var det en olyckshändelse, vari de nu
nämnda, inberäknat Possum, spelade sina respektive
roller.
För att börja från början. Två veckor ha gått,
sedan vi passerade 50, och vi äro nu vid 37 — samma
breddgrad som San Francisco, eller för att tala
korrekt, vi äro lika långt söder om ekvatorn som
San Francisco ligger norr om den. Bråket började
i går morse strax efter klockan nio, och Possum
var den första länken i den kedja av händelser,
som kulminerade i rent myteri. Det var mr
Mel-laires vakt, och han stod på bryggan direkt under
mesanmärsen och gav order till Sundry Buyers, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
