Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men andre styrmannen hade ej sprungit till sin
hytt för att gömma sig där. I nästa ögonblick
kom han ut med en Smith & Wessons trettiotvåa
i sin hand, och i samma stund han kom ut började
han skjuta.
Mr Pike var fullkomligt sig själv igen, och jag
såg honom tydligt stå där och välja mellan de båda
ingivelser, som stredo inom honom. Den ena var
att hoppa över bryggräcket och rusa bort till
mannen, som sköt på honom; den andra var att dra
sig undan. Han drog sig undan. Och då han sprang
akteröver framåt den smala bryggan, började
myteriet. Arthur Deacon böjde sig fram från
mesantoppen och slungade en märlspik av stål efter den
flyende styrmannen. Tingesten blixtrade i
solskenet, då den flög genom luften. Den hamnade tjugu
fot bakom mr Pike och hade så när spetsat Possum,
som i sin skotträdsla rusade vildt tjutande mot
aktern. Märlspikens vassa udd träffade bryggans
trägolv och trängde in i en planka med sådan kraft,
att den efter att ha hejdats i sin fart våldsamt
gungade av och an i flera sekunder.
Jag tillstår, att jag ej uppfattade en tiondel av
vad som tilldrog sig under de närmast följande
minuterna. Hur jag nu efteråt försöker sätta ihop
det, vet jag, att jag gick miste om mycket av vad
som försiggick. Jag vet, att gastarna uppe i
mesanmasten klättrade ner på däck, men jag såg dem
aldrig komma ner. Jag vet, att andre styrmannen
fyrade av alla skotten i sin revolver, men jag hörde
ej alla skotten. Jag vet, att Lars Jacobsen lämnade
ratten och på sitt avbrutna ben, brutet omigen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
