Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom den skyddande kryssmasten, medan hans
vänstra hand dök ner i rockfickan, och då han
stod där i säkerhet, kom handen upp igen med en
ny sats patroner. De tomma hylsorna föllo i däck,
de laddade kördes in i den ihåliga kolven, och nu
var han i stånd att lossa åtta skott till.
Wada lämnade mig det lilla automatiska geväret,
där jag stod stilla under suntältet vid
akterdäcks-räcket.
»Alldeles i ordning», sade han. »Ni taga bort
skyddsmekanism.»
»Knäpp Roberts», ropade mr Pike till mig. »Han
är den bästa skytten för om masten. Om ni inte
kan göra slut på honom, så sätt åtminstone skräck
i honom.»
Det var första gången jag hade en människa
till skottavla, och jag kan så gärna säga först som
sist, att jag tror mig vara oförmögen att känna
rampfeber. Där stod han framför mig, på mindre
än hundra fots avstånd, i gången mellan dörren till
Davis’ hytt och styrbords reling, och beredde sig
att skjuta ännu ett skott mot mr Pike.
Jag måste ha bommat på Steve Roberts den
första gången, men kulan ven så tätt förbi honom, att
han ryckte till. I nästa ögonblick såg han, var jag
stod, och riktade sin revolver mot mig. Men han
hade otur. Min lilla självladdare smällde så fort jag
hann röra trycket med mitt pekfinger. Cowboyens
första skott bommade, emedan min kula kom, innan
han hunnit sikta ordentligt. Han vacklade och
rag-lade baklänges, men kulorna — tio stycken —
strönf-made från mynningen av min winchesterstudsare
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
