Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är förvirring och oreda. De obeslagna seglen äro
ett oordentligt kaos längs rårna, och många lösa
ändar vaja ynkligt vid varenda krängning. Den enda
rån, som är loss, är storrån. Det är tur, att vind och
sjö äro beskedliga, annars skulle järnsmidet springa
och myteristerna få den väldiga tingesten i skallen.
Det är en sak, som vi ej kunna förstå. En vecka
har gått, och de upproriska visa inga tecken till
att ha svält sig ödmjuka. Upprepade gånger och
förgäves har mr Pike förhört de matroser, som vi ha
hos oss i aktern. Alla och envar, från kocken till
Buckwheat, svära de på, att de inte veta om några
matvaror i fören utom det lilla förrådet i kabyssen
och tunnan med knallar i skansen. Men det är
alldeles tydligt, att våra fiender inte svälta. Vi se
röken från kabyssröret och kunna endast dra den
slutsatsen, att de ha mat att laga.
Två gånger har Bert Rhine försökt parlamentera,
men bägge gångerna sköt mr Pike på hans vita
flagga, så snart den stack upp över taket på
midskeppskajutan. Sista gången var för två dagar
sedan. Det var mr Pikes mening att svälta dem till
underkastelse, men nu börjar han oroa sig för deras
hemlighetsfulla proviantförråd.
Mr Pike är sig ej alldeles lik. Han är — det vet
jag alldeles säkert •— besatt av tanken på hämnd
på andre styrmannen. Vid flera, tillfällen har jag
ertappat honom med att mumla för sig själv m|ed
bister min eller knyta och åter öppna sina stora,
fyrkantiga nävar och skära tänderna. Han talajr
ej om annat än möjligheten att göra ett nattligt
anfall mot fören, och han frågar oupphörligt Tom
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
