Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Horn har försiggått i våldets och dödens tecken.
Och nu, då den har kulminerat i öppet myteri,
förekommer ej mera något våld, ännu mindre död.
Vi hålla oss i aktern, och myteristerna hålla sig
föröver. Man hör aldrig mera någon ilska, några
rytande och väsande befallningar, och i detta vackra
väder är det allmän fest.
Akterut växla mr Pike och Margaret om med
fonograf och piano, och för om masten gör ett
fullständigt »kattmusik»-band — fastän vi ej kunna
se dem — större delen av dagen och natten rent
ohygglig. Ett skrällande handklaver, som Tom
Spink säger tillhörde Mike Cipriani, trakteras av
Guido Bombini, som bestämmer takten och tycks
vara anförare för kattmusiken. Det finns två trasiga
munharmonikor. Någon blåser på mungiga. Vidare
hemmagjorda flöjter och pipor och trummor,
kammar täckta med papper, extemporerade trianglar
och ben sådana som negerminstrels använda, gjorda
av revbensspjäll av salt hästkött.
Orkestern tycks bestå av hela besättningen, och
som en flock apor njuter av skarpa rytmer,
ackompanjerar den musiken med att hamra på
fotogenkannor, stekpannor och alla slags metalliska eller
klingande föremål. Något geni har fäst en lina om
kläppen på skeppsklockan i fören och ringer
alldeles förfärligt med den under de stora
kattmusik-kriserna, ehuru man kan få höra Bombini strängt
klandra honom vid dessa tillfällen. Och för att sätta
kronan på verket faller mistluren in vid de
besynnerligaste moment för att härma en stor
basfiol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
