Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luftdrag mot den upplyftade handen, mörkrets
dristiga omfamningar.
Å, jag har många gånger, sedan resan började,
önskat böckerna där pepparn växer. Och ändå
höra böckerna oundvikligen samman med mitt
rasliv. Jag är vad jag är genom tio tusen generationer
av mitt släkte. Det kan inte bestridas. Och ändå
består min midnattsfilosofi provet inför min
härstamning. Jag måste ha valt mina böcker på grund
av de tio tusen generationer, varav jag är en
sammansättning. Jag har dödat en människa — Steve
Roberts. Som en utdöende analfabetisk ljushåring
skulle jag ha gjort detta utan betänkande. Som en
utdöende läskunnig ljushåring, plus att min hjärna
rymmer alla filosofers filosofi, har jag dödat samme
man med lika litet betänkande. Kulturen har ej
gjort mig omanlig. Jag är fullkomligt oberörd. Det
hörde till dagens arbete och mitt släkte har alltid
varit dagsarbetare, som utfört dagens verk, vari
det har bestått, sublima äventyr eller tråkigt knog,
och har alltid utfört det.
Jag skulle aldrig vilja skruva tillbaka tiden eller
ha händelserna ogjorda. Jag skulle döda Steve
Roberts omigen under samma omständigheter, som en
helt naturlig sak. Då jag säger, att jag är
oberörd av denna händelse, menar jag det inte riktigt.
Jag är berörd. Jag känner, att min själ är utrustad
med en viss måttfullt exalterad verksamhetsdrift.
Jag har gjort något, som måste göras, liksom
vilken man som helst gör vad som måste göras under
loppet av dagens arbete.
Ja, jag är en utdöende blond man och en man,
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
