Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släppa sitt tag och ramla ner i kolen på trummans
botten. Hans skrik voro förfärliga, och jag kom
ihåg den utsvultna råttan, vars skrik vi hört genom
samma trumma under de första månaderna av resan.
Det var vidrigt. Jag föredrar, att man dödar
människor anständigt och lätt.
Jag förstod inte riktigt den uslingens plågor, förr
än stewarden, som fått stänk p<å sina bara armar,
plötsligt kände svavelsyrans bett genom sitt tjocka
skinn och i vild fart rusade till vattentunnan i
hörnet av hytten. Och Bert Rhine, den tystlåtne
mannen med det ljudlösa, skrattet, som nu skrek där
nere i kollasten, måste uthärda syrans bett i sina
ögon! ’
Vi täckte ventilatoröppningen med vår
mjölapparat; skriken där nerifrån upphörde, då offret
tydligen bars föröver av kamraterna, och ändå
erkänner jag, att jag hade en pinsam förmiddag. Carlyle
har sagt: »Döden är lätt, alla människor måste
dö»; men att få fem liter outspädd svavelsyra rakt
i ansiktet är något helt annat och mycket
förfärligare än att bara dö. Margaret var lyckligtvis
under däck, då detta hände, och sedan jag efter
några minuter återfått jämvikten, ålade jag
strängeligen alla de våra att inte omtala tilldragelsen för
henne. — —
Så där ja, nu ha de tagit revansch på oss. Hela
dagen i går efter ventilatortragedien hördes buller
under salongsgolvet eller däcket. Vi hörde dem
under middagsbordet, under stewardens penteri,
under Margarets salongshytt. Detta däck är lagt med
449
Myteriet på ”Helsingör”.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
