Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som strömmade upp nerifrån, kom mig att flämta
och kippa efter andan. Jag hade inandats svavel.
På ögonblicket glömde jag Helsingör,
myteristerna i fören, allting utom en enda sak.
I nästa minut hade jag klättrat utför akterstegen
och raglade blindt omkring i den stora akterhytten,
medan svavelångorna beto mig i lungorna och ville
kväva mig. I det skumma skenet av en taklampa
såg jag den gamle stewarden ligga framstupa och
hosta och flämta, medan han riste Yatsuda, förste
segelsömmaren, vaken. Uchino, andre
segelsömmaren, stönade ännu i sömnen.
Jag kom att tänka på, att luften kanske var bättre
närmare golvet, och jag prövade det genom att
kasta mig framstupa på händer och fötter. Jag
rullade skyndsamt ut Uchino ur hans filtar, svepte
dessa om mitt huvud, ansikte och mun, reste mig
och rusade ut i gången. Efter ett par
sammanstötningar med väggarna kastade jag mig åter ner på
golvet och ordnade om filtarna så, att jag
fortfarande med betäckt mun kunde dra ner eller upp
en tjock flik av dem över mina ögon.
De smärtor röken vållade voro svåra nog, men
det värsta var den yrsel jag led av. Jag ramlade
in i stewardens penteri och ut igen, hittade ej till
tvärgången, raglade in genom nästa styrbordsdörr
i den långa gången och kände mig vikas dubbel
vid en häftig kollision med matsalsbordet.
Men jag visste, var jag var. Trevande mig
omkring bordet stötte jag mot den rundbukiga
kaminen, så att jag pressade ur mig det mesta av den
förgiftade andedräkten, kom därefter ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
