Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skulle ha tänkt på att öppna dessa dörrar?
Så jag längtade efter en man, efter att en beprövad
tjänare sådan som mr Pike funnits på akterdäck!
Men med det enda undantaget av Tom Spink och
Buckwheat voro mina män asiater.
Jag hade nu hela trappan bakom mig, men var
för illa medfaren för att kunna resa mig. Jag
kunde ej ens resa mig på mina knän. fag kröp
som ett fyrfotat djur — ja, jag krälade fram som
en orm fram mot däcket. Avståndet till dörren
var flera fot. Jag dog ett tjog gånger under dessa
fot, men alltid fick jag gå igenom
återuppstån-delsens kval och släpade Margaret med mig. Ibland
kunde jag ej röra henne med hela min styrka,
och jag låg där bredvid henne och hostade och
kippade efter andan ända till nästa uppvaknande
till liv igen.
Och dörren var öppen. Dörrarna både åt
styrbord och babord voro öppna, och då vid
Helsingörs rullning ett vinddrag gick genom gången,
fylldes mina lungor med ren och kall luft. Medan jag
släpade mig över den höga tröskeln och drog
Margaret efter mig, hörde jag på mycket långt avstånd
mitt folk ropa och gevär och revolvrar smälla. Och
innan jag svimmade och omslöts av mörker, sedan
mina smärtor blivit så outhärdliga, att de stegrat!s
ända till känslolöshet, såg jag som i en drömlik
syn i fjärran akterdäcket teckna sig i skarp silhuett,
mörka gestalter, som höggo och stötte och stucko,
och där bortom mesanmasten, klart upplyst av våra
illuminatorer.–––-
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
