Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga massa av medsystrar. Men jag säger henne
något mera. Jag säger henne, att av dem alla är
hon den Enda. Och vad mera är, jag tror det
verkligen själv. Jag vet det. Därom vittnar varje fiber
hos mig, hela mitt jag.
Kärleken ä r underbar. Den är en evig
hemlighetsfull överraskning. Å, tro mig, jag känner till
den gamla hårda, vetenskapliga metoden att väga
och beräkna och klassificera kärleken. Kärleken
är en outgrundlig dårskap, ett kosmiskt knep och
skälmstycke för filosofens kontemplativa öga — ja,
och för futuristen. Men då man avstår ifrån
sådana intellektuella delikatesser och blir endast
mänsklig och manligt mänsklig, kort och godt, en
älskare, kan man inte göra annat än ge efter för
sin naturs ingivelser och slå bägge armarna om
kärleken och trycka den lika, nära intill sig som
ens eget hjärta. Detta är höjdpunkten av ens liv,
av en mans liv. Högre än detta kan ingen man
svinga sig upp. Filosoferna knoga och träla på
toppen av mullvadshögar djupt där nere. Den, som
ej har älskat, har aldrig smakat livets finaste
sötma. Jag vet det. Jag älskar Margaret, en kvinna.
Hon väcker åtrå.
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
