Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
greken Tony, Bombini och Mulligan Jacobs.
Sna-bel-Murphy höll i rundslaget.
Då de upphörde av ren utmattning, råkade
Murphys blick falla på Charles Davis, den ende av
besättningen, som aldrig arbetat sedan resans
början och som ej heller arbetade nu.
»Hugg i med, Davis», ropade banditen.
Margarets porlande skratt bakom mig antydde,
att hon njöt av episoden.
Sjömansadvokaten tittade häpet på den andre,
innan han svarade:
»Det tror jag inte.»
Efter att ha givit Sundry Buyers en vink att
komma och ta rundslaget, rätade Murphy upp ryggen,
gick fram till Davis och sade helt lugnt:
»Men det tror jag.»
Det var allt. Ingendera sade något på en stund.
Davis tycktes granska frågan ur juridisk synpunkt.
Karlarna vid gångspelet flämtade, rastade och sågo
på — alla utom Bombini, som slank över däck
och ställde sig bakom Murphy.
Under sådana omständigheter var det beslut,
Charles Davis fattade, avgjort det rätta, fastän han
försökte kompromissa.
»Jag skall hålla rundslaget», föreslog han.
»Du skall knoga rundt med en av spelspakarna»,
sade Murphy.
Sjömansadvokaten valde rätt. Han visste absolut,
att han valde mellan liv och död, och han linkadle
bort till gångspelet och intog sin plats. Och då
arbetet sattes i gång igen och han knogade rundt
om och omigen i en trång cirkel, tillkännagåvo Mar-
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
