Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också. Man tvekade endast ett ögonblick, sedan
lydde han.
»Fitzgibbon! Giller! Hackey!» ropade jag i tur
och ordning och blev åtlydd. »Fay!» Jag fick ropa
två gånger, innan han lydde.
Isaac Chantz stod ensam, och Bombini visade
sig nu ivrig.
»Chantz!» sade jag. »Tror ni inte det vore klokare
att gå över till nagelbänken och hålla er lugn?»
Han funderade ej på saken i många sekunder,
stack sin kniv i slidan och lydde.
Maktens frestelser! Jag kände mig hågad att låta
det litterära få övertaget och hålla en föreläsning
för bovarna, ,men jag hade Gudskelov tillräcklig
urskiljning och självbehärskning att låta bli.
»Rhine!» sade jag.
Han vände sitt sönderfrätta ansikte upp mot mig
och blinkade under ansträngningen att se.
»Så länge Chantz lyder edra befallningar, skall
ni låta honom vara i fred. Vi behöva varenda man
för att manövrera fartyget i land. Vad er själv
beträffar, så skicka Murphy akterut om en
halvtimme; jag skall ge honom det bästa, som finns i
medicinlådan. — JDet är alltsammans. Ge er nu
av föröver.»
Och de lomade bort, slagna och modlösa.
»Men den där karlen — hans ansikte — vad har
han varit ute för?»
Det är sorgligt att sluta kärleken med osanningar.
Det är ännu sorgligare att börja kärleken med
osanningar. Jag hade försökt dölja denna enda
händelse för Margaret, och jag hade misslyckats. Den
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
