Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Germanismens uppkomst och betydelse. De germanistiska storhets-idéerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Tyskland en linguistisk term, som afser egendomligheter
i tyska språket, i uttryck och ordställning, som framträder
vid användande af främmande språk, och med germanister
har vanligen menats lärda, som bedrifva tyska språk- och
fornvetenskaper.
Men germanism har äfven fått en annan bemärkelse
och blifvit ett nationellt eller ras-begreppp i och genom
nyare tidens nationalitetssträfvan, så att ordet kommit att
utmärka intresset för germanska folks ras-samhörighet, och
ifrarna därför, germanofilerna, ha ofta gått till betänkliga
öfverdrifter.
Under benämningen pangermanism menas sträfvan efter
nära sammanslutning af alla germanska folk: tyskar,
engelsmän, holländare, skandinaver, utan hänsyn till historiska
förhållanden och skilda rasblandningar hos alla dessa folk.
Man har särskildt afsett en delvis befintlig, men delvis
obefintlig gemenskap i karaktärsegenskaper och kultur, och
i själfva verket är pangermanismen betydelselös, en ren fiktion.
I alldeles särskild mening har man, mest utanför
Tyskland, med germanism förstått tyskarnas systematiska sträjvan
att få öfvervikt i Europa.
Den pangermanistiska idéen om fred och förbund mellan
Tyskland och närbelägna germanska länder, särskildt de
skandinaviska, har därför aldrig, utom i undantagsfall, funnit
förespråkare bland tyskarne.
Den specifika germanismen uppstod genom Napoleons
eröfringspolitik och hans försök att skapa en
universalmonarki, som med järntyngd tryckte på Tyskland och gick
ut på att stycka det gamla tyska riket och utplåna dess
nationalitet. Därigenom väcktes en djupgående rörelse till
lif, hvarigenom folkmedvetandet lärde sig att söka ny kraft
i erinringen om folkets forntid och i hoppet om dess
framtida bestämmelse. Ursprungligen var denna nationella rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
