Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Världskriget af 1914 - I Afd - A. Förhållandet mellan Tyskland och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bör aldrig förglömmas, att Bismarck ej drömde
om kolonialbesittningar för Tyskland, som i hans tanke
var »mättadt», och att han 1884 uppmuntrade Frankrike
till koloniala eröfringar för att det sålunda skulle dragas
från alla tankar på Elsass-Lothringen. Han afsåg ock,
såsom ofvan nämnts, att därigenom reta Italien mot
Frankrike (se sid. 135).
Nya faktorer började på denna tid göra sig gällande,
som gåfvo anledning till expansionssträfvan. Tyskland hade
i det stora westfaliska stenkols- och industriområdet vid
Ruhr, som genom Krupps järnverk blifvit så ryktbart,
omsider fått en världsindustri, som täflade med Englands och
Amerikas, och äfven på andra håll, Schlesien, Berlin o. s. v.,
uppnått en betydande storindustriell utveckling, som
behöfde afsättningsorter i främmande länder. En tysk
handelsflotta fordrades därför, och snart funnos i Hamburg och
Bremen ofantliga rederier med talrika fartyg för transoceana
handelsförbindelser.[1]
De stora fabriksidkarna och de stora rederierna
påvisade nu behofvet af en örlogsflotta, som i nödfall kunde
försvara handelsfartygen och handelsintressena i främmande
länder samt Tysklands kolonier. Käjsar Wilhelm insåg
detta och pådref planen med all sin energi, och hans ord:
»Tysklands framtid ligger på hafven» blef inom kort en
hörnsten i Tysklands nya politik.
Byggandet af en stor krigsflotta blef regeringens främsta
uppgift och riksdagen fattade 1900 beslut i enlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
