Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt kaffe. Bara några meter därifrån skvalpade havet
för en lätt bris. Vid en liten brygga låg en sköteka.
— Ja, vi börjar väl medsamma då, sade Sjögren.
Följ med ned till strand.
Vi följde alla högst intresserade.
— Jaha, sade Sjögren, här sir Liljefors en båt.
Dä sir Liljefors?
— Jaha.
— Dä här kallar vi för å dä här kallar vi akter,
dä förstår Liljefors?
— Jo.
— Nå dä var då för innerlit väl dä! Om en nu seglar
för exempel bidevind för babords halsar — — —
— Förlåt, herr Sjögren, men vad menas med
bidevind??
Med ett uttryck i sitt väderbitna ansikte, som ej
kan beskrivas, stack Sjögren båda händerna i
byxfickorna, spottade en snusstråle som såg ut som en
ofantlig, vackert böjd lakritsstång, i gräset och sade:
— Hur faen kan Liljefors va så dum å rå, så han
inte vet vad som menas med bidevind??!
Denna lektion var den första och sista Sjögren
meddelade. Ty det bör finnas gränser även för
okunnigheten. Det finns avgrunder av sådan. En man
som seglat bäste man på gamla Beata mellan
Örnsköldsvik i norr och Västervik i söder, behöver vid
Neptunus inte spilla ord och undervisning på
analfabeter.
Men en kväll sutto Sjögren och jag i hans
kammare och talade om havet. Jag var minst lika okunnig
som Liljefors och bad att få höra något av det
allvarsammaste min värd upplevat på sjön. Han sökte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
