Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, vad menade ni då?
— Jag menade ingenting.
— En karl skall alltid mena något då han yttrar
sig, sade lantmätarn.
Och min skärgårdsvän förstummades, ty lantmätarn
var en statens ämbetsman, nästan lika farlig som en
poliskonstapel eller länsman.
— Ja, nu är saken klar, sade jag. Men kom ihåg
ekan och lova att sälja strömming åt mig. Jag kan i
värsta fall betala mer än yxlografen och de andra
sommargästerna.
— Ja, kära Engström, jag skall tjäna honom så
länge jag lever.
Och några tårar trillade åter utför hans kinder.
Han byggde ett efter ortens förhållanden stort hus.
Jorden var utmärkt, potatisen frodades. Hans
egendom blev värd 12,000 kronor.
Några veckor kom han in och sålde strömming,
men plötsligt upphörde han med sina besök. Han
undvek mig då vi möttes i vägskälen och gick ofta
med paraply, ty han sade sig ha fått ros i ansiktet och
tålde inte solen. Jag skickade efter en läkare, men
när den kom gick han ut i skogen, ty han hade nyss
låtit stöpa bly över sig av gamle båtsman Koppar,
som var Väddös medicinman på den tiden och ägde
en svartkonstbok.
Men av denne fiskare och jägare har jag kanske
fått lära mig det mesta av Roslagen. Hans sjömanskap
var oklanderligt. Det var bara humorn som saknades.
Men jag har en gång sett honom harpunera en gädda,
en väldig en, och sett honom på två brädlappar i
storm då min vik var fylld av issörja, krypa fram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
