Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke säker på att det var skrik utan i Æoli demoners
skiftande stämmor. Men så småningom kunde jag ur
mörkret uppfatta något som lät som hjälp! kom!
hjääälp! Jag rusade till nästa hus, där en gammal
sjöman bodde. Han låg redan i sängen, följde mig
motvilligt ut på trappan och lyssnade.
— Inte är dä någä, dä bara blåsten.
— Jo, men jag har hört skrik — hör ni inte nu,
just nu?
Och skriken hördes tydligt.
— Ä, dä där ä ingenting. Å för räxten kan inte
faen ge sej ut i det här vädret.
— Ja, men jag har ju min eka, kan ni inte följa
med?
— Engström hör fel — dä ä ingenting — när en
vill höra, kan en få höra va faen som helst, nej,
go natt, jag går in igen!
Och rospiggen gick in i sin lya.
Jag sprang vidare till andra fiskare och möttes av
samma skepsis. Men slutligen kom jag att tänka på
en ung officer som var chef för den avdelning av
landstormen som då låg i Grisslehamn och väntade
på krig. Jag väckte honom och han var genast färdig.
Han fick låna min båt — själv kunde jag inte komma
med, ty jag hade ledgångsreumatism i båda benen.
Tre unga glada rospiggar, bönder, anmälde sig som
frivilliga och ekipaget rodde ut i den svarta, rytande
natten, räddade tre man — resten räddades sedan, ty
min båt var för liten att ta alla ombord på en gång,
Gud, vad jag den natten hatade de slöa
rospiggarna! Ty de hade intet förbarmande i sin själ. Ett
liv spelar ingen roll för dem, om det inte är deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
