Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrattet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dä va möe illa utå dek, möe illa, å däfför ska du
få gå samma väj som karen din!
Och med järnhand grep han fästmön i nacken och
ledde henne genom ån. Jag kommer ännu ihåg, att
turnyren såg ut som en ponton — — — och som om
intet hade hänt började sotaren åter med sin pas de
sans façon.
Alla skrattade — kanske jag skrattade mest, ty jag
var ung och mycket skrattlysten. Men fästmön såg
om möjligt löjligare ut än fästmannen. Hennes
toalett var allvarligt derangerad. Nu frågar jag — för det
fall att någon moralfilosof skulle komma att läsa
detta, naturligtvis av misstag: Var det rätt att jag
skrattade, att vi alla skrattade? Eller var det ett rått,
ofinkänsligt skratt?
Jag har aldrig fått detta riktigt klart för mig. Det
vore bra att få veta just nu, då jag nått den ålder då
det kan vara lagom att skaffa sig en livsåskådning.
Emellertid flyttade handlanden mycket snart från
orten. Förlovningen blev uppslagen. Har jag
måhända bidragit till två människors olycka?
Jag skall skriva till vår nye ecklesiastikminister och
fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
