Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill du vara så snäll och följa mig ut i tamburen,
Qran! Att börja med!
— Nehej! svarade Qran.
— Nå, låt mig då tala rent ut! Jag sitter fastlåst
här, för en karl som är nära på lika lymmelaktig
som Gran har smitit från mig. Hör du, Gran, vigga
mig en femma, jag sitter som pant här! röt han
med en röst, som skakade den gamla krogens
väggar och lampetter.
— Va sa du? frågade Gran. Ville du låna nåt? Hur
mycke ville du låna?
— En tia! urtjöt den olycklige.
— En tia?! Hur mycke var det du sa först?
— Fy fan! sade mannen. Och såna där ska man
vara bekant med!
— Joo tack, jag har blivit lite dövare, men annars
mår jag bra. Hälsa din familj och alla gamla
kamrater. Joo tack, det tycker jag att du ska fortsätta
med! Men du ska använda Sloanes liniment! Det har
botat mej. Skål på dej, ursäkta, men vi har
sammanträde här och måste sitta för oss själva. Skriv nån
gång!
— Lymmel! gnisslade mannen in i örat på Gran.
— Jo, det är lätt att hitta! Jag har min gamla
adress på Klara Norra! Välkommen och tack för att
du stötte på mig!
Den nödlidande gick — visserligen på rätt
ostadiga ben — tillbaka till sin plats och beställde en ny
halva punsch. Men hans avskedsblick på Gran hade
utstrålat HAT.
Gran tände en ny cigarr och knackade på
bordets marmorskiva. Då uppasserskan kom, gjorde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
