Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och försökte hjälpa honom, men skål i alla
fall!
Han tömde återstoden av sin jättegrogg.
— Men, fortsatte han, ni som hör, sätter er på
era höga hästar mot oss döva, men ni må inte tro —
fan vad den här groggen var stark — inte tro att vi
döva har det trist. Skäl på dig, Albert, för resten
och skål, doktorn, jag är visst lite äldre, men som
bildade personer — ja, tack ska du ha, jag är ju
också estet, grånad, vitnad estet, tack ska du ha!
Men varför skålar du inte?
Karlfeldt mörknade. Detta gick hans dalska ära
för nära.
— Nehej, vi döva har våra glädjeämnen, faen så
mycke styvare än era. Och jag har min särskilda
glädje — ge mej en grogg till, my lady, men
starkare än den där vasslan jag fick nyss! Därför att
jag är musikalisk. När jag sluter ögonen, hör jag
den underbaraste musik — för resten komponerar jag
själv. Jag har gjort en vaggvisa, mot vilken alla
Beethovens symfonier är rena lorten. Och den är en
riktig vaggvisa, för när jag sjunger den, somnar
åhörarna absolut ofelbart — nå, där kom groggen
äntligen efter många påstötningar, tack i alla fall —
och den låter så här:
»Oa, ho-hick-waw, sleep my love, wawwaw,
buh-hick-love!»
Då först förstod jag att han var något döv.
Karlfeldt blev allt mörkare. Ty Gran vrålade just på
dövas sätt då de icke kunna bedöma styrkan av sina
egna röster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
