Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Le vieux marquis et la jeune chambrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resignerade och övergick till skaldskapet. Generöst skänkte
han och Karlfeldt en följd av år i mitt sällskap åt den
eviga glömskan lustiga ting, dystra galdrar,
konstnärlig rimlek och icke sällan förnäma idéer.
Fröding var verklig généreux. För honom var en
rik man, som icke skänkte sina pengar åt de fattiga,
en löjlig person. Och den som tog emot pengar, var
en högst kufisk figur. Fröding hade ingen aning om
ekonomi. Han var en hjälplös man, en skald. Dessa
båda begrepp äro identiska.
— Albert, jag har hört att du har dåligt med
pengar. Men om du vill va vänlig nog att behålla
honoraret för mina dikter, som jag kanske skall
skriva åt din tidning, så skulle jag tycka om det.
— Dra åt Gehenna! sade jag.
— Nej, dit kommer varken du eller jag — — —
för resten var det bara ett enkelt förslag. Glöm’et!
Men jag glömde det icke.
Nåväl! En dag fick jag ett brev, ett kuvert med
Frödings hackiga, högst egenartade stil. Denna
försändelse innehöll hans franska dikt. Han skrev:
»Du tycker kanske att det är löjligt att jag skriver
franska, men jag är så glad i språk. Passar dikten
inte för din tidning, så behåll den för dig själv och
gör med den vad du vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
