Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till en femtiåring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antingen båten eller plankan. Jag behärskade
situationen.
O, ungdomligt lättsinniga tankar!
Jag satte mig till rätta i en bergskreva. Jag var
tillräckligt hemma i kunskapen om fågelskytte för
att veta att man måste sitta absolut stilla. Natten var
dystert gråmörk men just nu började den östra
horisonten färgas av något som liknade blod. Och
plötsligt sprang solen upp, hoppade upp ur havet. Endast
den som sett solen gå upp ur havet begriper denna
underliga hastighet. Men luften var beslöjad. Det
stod regn i molnen. Snett till höger om mig hade jag
min båt. Jag hade icke orkat dra upp den mer än
till hälften. Morgonbrisens vackert kluckande vågor
började växa och leka med skötekans akter. Båtens
bord gnisslade mot graniten och med långa suckar
började en gammal dyning lyfta och sänka det av
ekan som låg i vattnet.
Solen var uppe. Jag kände den värma min
vadmalsrygg. Jag vred mig långsamt och försiktigt åt vänster,
ty söder ifrån skulle fågeln komma. Och plötsligt
kom ett band av ejder. Det såg ut som en böljande
linje av damm, växte, kom närmare, kom över mig
och jag sköt. Bom! Lovad vare Herren! Detta säger
jag nu. Men då, i ungdomens vår, ville jag ha
villebråd med mig hem och kände en viss stolthet inför
min hustru att vräka en mansbörda av fågel i köket
och verka som en ordentlig pamp, en skinnstrumpa, en
fruktansvärt maskulin företeelse.
Luften var tämligen ogenomskinlig. Ingen fågel
syntes och jag började fundera över möjligheten att
resa hem. Havet var tomt. Några lommar drogo norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
