Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till en femtiåring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu icke, hur en människa i två graders köld kan
sitta åtskilliga timmar på en kobbe i havet. Men jag
var nog nära döden, ty jag kände en ljuv trötthet
smyga sig in i min kropp och min själ — och jag
blev plötsligt klok. Jag sade för mig själv: — Nej,nu
jä... nu ror jag hem.
Men då jag reste mig upp, var min båt försvunnen.
Ändan hade legat och nötts sönder mot en vass
kant i berget och när jag såg närmare efter, flöto
plankan och båten med god fart söder ut. Då blev jag
verkligen rädd. Jag hade icke märkt att det
började blåsa nordlig.
Jag tänkte: »Gud hjälpe mig arma barn! Och låt
inte Edvin ha rott hem!»
Jag sprang upp på Lejets krön. Jag frös, tänderna
hackade, jag trodde att jag stod inför döden. Men
just då, just då, dök Edvins båt fram ur läet vid
Dagen. Sjön började växa, solen sken och vita brott
livade upp det mörkblåa vattnet. Edvin vinkade, böjde
sig ned och rodde. Och om en kvarts timme var han
framme hos mig.
— Vaffaen, Engström har skickat bort sin båt!
Men han ä ju våt som en simpa! Har han fågel?
— 18 stycken, Edvin! Men har Edvin någon sprit
ombord? Mitt brännvin är på väg till Söderarm.
— Jag har, Engström!
Och han höjde en halvdrucken liter ur akterlådan.
I den jäsande sjön, gungande och vild, drack jag min
hälsa. — Det här överlever inte Engström,
förklarade Edvin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
