Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenskiöld angående Bergskollegii svenska lokalsamling, att den i sitt slag är en
af de äldsta i världen.
Samlingens tillväxt under Nordenskiölds tid.
Sitt intresse för samlingens tillökning ådagalägger Nordenskjöld omedelbart efter
sitt tillträdande af platsen genom att till densamma öfverlämna utvalda stuffer af de
mineralier, som förefunnos på det NoRDENSKiÖLDska släktgodset Frugård. Brefväxlingen
mellan Nordenskiöld och fadren Nils Nordenskiöld ger vid handen, att ett lifligt
mineralbyte mellan Riksmuseet och samlingen på Frugård ägde rum under de första
åren af Nordenskiölds intendentskap. Museet förvärfvade härigenom flera sviter från
de finska pegmatit- och kalkbrotten, äfvensom värdefulla stuffer från Ural (alexandrit,
rubellit, dioptas och phenakit). Genom Nils Nordenskiölds bemedling erhöll
Riksmuseet en mindre, men synnerligen värdefull samling ryska mineral som gåfva af
C. Frödman, klockare i svenska församlingen i Petersburg, bland annat tellursilfver
från Altai, chrysoberyll, phenakit och lepidolit från Ural m. m.1
För mineralsamlingarnas förökande företog Nordenskiöld under de första åren
af sin intendentstid i ganska stor utsträckning resor inom Sverige, Norge och Finland.
Sålunda reste ban sommaren 1859 till Jämtland, Hälsingland och Dalarne; ban fann
därunder i de jämtländska kvartsgångarna anatas, som förut ej varit anträffadt i Sverige,
samt insamlade vackra kristaller af bergskristall i Offerdalen. Det var äfven under
denna resa, som Nordenskiöld fann det långt senare (1878) undersökta och under
benämningen thaumasit beskrifna högst egendomliga mineralet Den intressanta
mineralfyndorten Nya Kårarfvet vid Falun upptäcktes under denna resa.
Följande sommar (1860) företog Nordenskiöld en resa till södra Norges
mineralfyndorter i sällskap med sin ungdomsvän och promotionskamrat .1. J. Chydenius,
sedermera professor i kemi i Helsingfors, hvilken under föregående vinter arbetat på
afdelningens nyinrättade laboratorium Mineralfyndorterna på öarna i
Langesundsfjor-den samt Kragerö och Arendal besöktes. Nordenskiöld säger i sin själfbiografi om
denna resa, att den var »glad och munter och rik på mineralskördar».
Efter 1861 års Spetsbergsexpedition fortsatte Nordenskiöld åter sina
samlingsresor, men då numera, efter v. Bergs afgång från generalguvenörsposten i Finland,
några hinder från de finska myndigheternas sida icke längre förefunnos att besöka
1859: Sedan det blifvit omnämndt »att smärre samlingar af mindre värderika dupletter hafva blifvit
öfverlämnade åt tvenne yngre vetenskapsvänner i Sverige», heter det ordagrant: »Deremot har Riksmuseet ännu
ej blifvit i tillfälle att ifrån Bergskollegii samlingar utlemna mineralier till de offentliga inrättningar, som
derom anhållit, men då ändtligen de hinder, som hittills förevarit för flyttningen och genomseendet af
Bergskollegii samlingar numera blifvit undanröjda, så är förhoppningen för handen, att man under loppet
af nästkommande år skall kunna villfara denna begäran och Biksmuseum dymedelst bidraga till en
större spridning af och ett större intresse för de mineralogiska och geognostiska vetenskaperna inom
fosterlandet.»
1 Frödman tillerkändes härför af Akademien dess BF.RZKUUs-medalj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
