Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
underkastas en vetenskaplig granskning, och denna flaska hade sin plats på någon af
de bakersta hyllorna, nödgades man först röja undan en bel del flaskor på framför
liggande hyllor. Detta kunde dock hafva varit drägligt, om man blott haft alt göra med
skåpens lägre hyllrader — men uppe under taket och balanserande på en hög
trappstege erbjöd det stora svårigheter. Tillståndet i det gamla museet blef slutligen
ohållbart och ödesdigert för bela afdelningens utveckling.
I samband härmed må också framhållas, att afdelningen varit i saknad af fast
anställda biträden. Denna stora brist afhjälptes först årl914, då d:r Nils Hjalmar Odhner
blef afdelningens förste assistent och Carl Gottfrid Swedén dess förste preparator.
Anda till detta år hade afdelningen med egna
begränsade medel fått bestrida omkostnaderna
för aflöning af vaktmästare och tillfälliga
vetenskapliga biträden.
Beträffande vaktmästarebiträdena
förtjänar framhållas, att den förste, herr O. J.
Lund-bero, hvilken i årsberättelsen kallas
»prepare-ringsbiträde», antogs vid afdelningen 1865 och
innehade befattningen till 1883, då han afgick
med pension. Efterträdaren herr J.
Söderholm hade ända sedan 1870 deltagit i arbetena
på afdelningen, men erhöll först 1883 en fastare,
mera stadigvarande anställning. År 1914
erhöll han pension efter en lång, mycket
förtjänstfull och fruktbringande verksamhet. Ett
annat biträde under många år ända från
något år i början af 1870-talet var fru Alma
Eklund, hvilken sedermera på grund af
ögonsjukdom afgick med pension.
Denna inledning ma lämpligen afslutas
med en erinran om, att evertebratafdelningen haft förmånen af att i mån af tillgångar
begagna sig af två framstående artister såsom tecknare: Magnus Westergren från 1866
till 1887, då han emigrerade och blef ritare hos A. Agassiz i Amerika, och Georg
Liljevall, hvilken började sin fruktbringande verksamhet på afdelningen 1888 och allt
fortfarande med skarp, kritisk blick utför sina mästerliga arbeten.
Perioden 1841-1892.
Hela denna utvecklingsperiod sammanfaller helt och hållet med S. Lovens
inten-dentur och utmärker sig genom nydaningsarbeten på alla afdelningens områden, ty
med hänvisning till hvad som ofvan inledningsvis blifvit antydt, kan man tryggt påstå,
Sven Lovén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
