Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
af is- och snööknar, hade t. ex. ännu så sent som under den tertiära tiden funnits
väldiga skogar af redwood och sumpcypresser samt en mångfald af storbladiga löfträd.
Frågan om jordens forna klimat och om orsaken till de skedda klimatförändringarna
bragtes härigenom mer än förut i förgrunden, och man insåg nu bättre än förr de
fossila växternas stora betydelse för dessa viktiga frågor.
Inom riksmuseet hade paleozoologien sedan 1864 sin målsman, och Nordenskiöld
hade redan efter återkomsten från öfvervintringsexpeditionen 1872—73 kommit till
insikt därom, att så äfven borde vara fallet med paleobotaniken, detta desto hellre, som
dennas betydelse för rent svenska förhållanden under tiden allt mera börjat träda i
förgrunden. Nordenskiöld hade själf hösten 1873 efter hemkomsten från Spetsbergen
företagit en resa till Skåne, där han gjort omfattande insamlingar ur de kort förut af
C. Follin uppdagade rika växtförande rätiska lagren vid Pålsjö, norr om Hälsingborg,
öfver hvilkas fossila flora B. Lundgren liade lämnat ett preliminärt meddelande. Äfven
vid Benestad hade Nordenskiöld gjort omfattande och viktiga insamlingar ur de
därstädes befintliga, för kännedomen af vår nutida floras invandring så betydelsefulla
postglaciala kalktufflagren.
I ett bref till författaren den 7 juni 1874 uttalar han sin mening, att en
paleobo-tanisk afdelning borde vid riksmuseet inrättas, och följande år, då han var stadd på
sin första färd till Jenissei, insände ban från Tromsö till vetenskapsakademien en den
7 juni 1875 daterad framställning härom, som dock icke vann akademiens bifall.1
Förberedelserna till Vegafärden samt färden själf kommo nu emellan, men ban hade icke
uppgifvit saken. I ett bref till författaren, skrifvet under hemfärden den 2 mars 1880,
yttrar ban nämligen: »En paleobotanisk profession måste inrättas vid Akademien. Jag
skall genast vid hemkomsten börja arbeta därpå.»
Utsikterna till framgång voro nu större än förut, tack vare dels det understöd, som
Nordenskiöld inom Akademien nu erhöll af de nya paleontologiska och botaniska in-
1 Då förslaget den 8 september föredrogs inför akademien, remitterades det jämte en del andra
ärenden till riksmuseets intendenter, hvilkas yttrande, dateradt den 30 oktober, endast är undertecknadt af S.
Lovén och C. Stål, enär särskilda inlagor afgifvits af N. J. Andersson och F. A. Smitt. Ur detta yttrande
torde följande punkter böra ordagrant återgifvas, enär de nogsamt visa, huru litet förberedd frågan i själfva
verket ännu var:
»Antagligen kunna af fossila växter från arktiska trakter ännu några samlingar komma museum till
godo, och Skånes stenkolsbildning skall till detta lämna vackra bidrag. Men med denna bildnings fossila
flora, i sig själf ej särdeles omfattande, är hela det material uttömdt, som för Sveriges jord kan för den nya
Intendentens afdelning någonsin påräknas. Hvad åter af fossila växter från utlandet kan förvärfvas torde
icke kunna blifva annat än sådant som, så att säga, blifvit öfver sedan andra lands botanister för sina
undersökningar tagit det bästa.»
Såsom erfarenheten sedermera ådagalagt, voro alla dessa betänkligheter ogrundade. I)e från de
arktiska trakterna sedan dess erhållna samlingarna äro till omfång och vetenskaplig betydelse vida öfverlägsna
dem, som insamlats före 1875; den fossila floran i Skånes stenkolsbildning har i själfva verket ej blott visat
sig vara rikare än floran i motsvarande aflagringar i alla andra länder, utan äfven af allra största betydelse
i systematiskt hänseende. Sveriges glaciala och postglaciala floror {i leror, torfmossar, kalktutYerl hade i
yttrandet blifvit fullständigt förbisedda, och påståendet, att man från utlandet endast skulle kunna förvärfva
sådant, som »blifvit öfver», sedan andra lands botanister tagit det bästa, vederlägges på det mest talande
sätt genom förvärfvet för riksmuseum af F. Goldenbergs och P. B. Richters samlingar samt de rika
skördar, som bl. a. af författaren och d:r Th. Halle gjorts på kusten af Yorkshire, andra exempel att förtiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
